I filmen stolthet och fördom så upplever jag både realism och romantisk. För att vara mer uppriktig så är det mest realism i filmen. För mig känns det ganska ofta som att det är stelt i filmen och det är en typisk sak som är vanligt i verkligheten. Just det här med situationer i filmen då de bara är Elisabeth och mr. Darcy som snackar, man känner nästan att det är lite awkward för en själv då ingen säger så mycket. Att se realism i filmer är inte så vanligt för mig i alla fall, i filmer vill man nog visa fram vad man önskar att det skulle vara. Men i stolthet och fördom så är det verkligen synligt med realism.

Exemplen i filmen som visar på realism är då Elisabeth uttalar sig med att mr. Darcy är mycket stel och kall av sig. Det finns fler scener då Elisabeth är mycket uppriktig med vad hon tycket och tänker. I filmen framgår även mycket skryt som jag anser är realism, exempel då Collins skryter om sin förmögenhet. Jag tolkade också att ett tag att Elisabeth slog upp ögonen för mr. Weckham men samtidigt fick hon tänka på att Weckham var fattig och därför överslog det romantiken, det tyder också på realism. Det kan vara ett felbedömning men jag fick känslan att det var så.

Det finns även romantisk i filmen både mellan Elisabeths äldre syster Jane och bengly, och mellan Elisabeth och mr. Darcy. Romantiken mellan Elisabeth och mr. Darcy är lite mystisk i början. Man ser genom deras blickar att det är något mellan dom, men samtidigt har ju Elisabet sina åsikter om honom. Kärleken blir ju besvarad hos dom båda till slut och filmen för dom samman i slutet.